Är Socialdemokraternas möjlighet till förnyelse över?

Sahlin avgår, sossepamparna består... Hur skall ett parti i så stort behov av förnyelse kunna locka ett namn som kan göra förnyelsen möjlig när förnyelse bekämpas ursinnigt? Pär Nuder, Thomas Östros, Wallström, namnen är många men förnyelse? Bodström är knappast känd som en politisk tungviktare, snarare en poster-boy för ett parti vars slut vi nu bevittnar. Socialdemokratin som bildades för att företräda de oföreträdda är nu ett parti som alla andra. Makt korrumperar och att ha makt har blivit ett självändamål. Inte heller LandsOrganisationen inser vartåt det barkar. Lundby-Wedin håller fast vid makten och inte vid idealet. Hon lyssnar inte på sina medlemmar utan håller fast vid ett band som inte längre finns, ett mandat hon inte längre har. Socialdemokratin är inte längre ett parti för de oföreträdda det är ett parti där företrädarna bryr sig mer om makten än om vart partiet är på väg. Sahlin var utan tvivel omtvistad i sina egna led. Varför? För att hon ville förändra. Vem är nu kvar? De som är mer intresserade av makten, den egna makten. Inte partiests utan den personliga. Inte de företräddas utan företrädarnas.

Socialdemokraterna är nu i början av slutet, sitt slut. De oföreträdda har ett nytt parti att vända sig till. Partipamparna ser inte skogen för träden. De tror att vägen framåt är vägen som man tidigare vandrat. Jag tror inte att så är fallet. Förnyelse är alltid smärtsamt. Det innebär uppgörelser med en historia som man vördat så länge. Det innebär svåra beslut, inte att titta tillbaka på de beslut man tidigare fattat. Om Socialdemokratin inte skall gå samma öde tillmötes som högern gjorde i början av 1900-talet så är det dags att hitta en ny väg framåt. Förnyelse är alltid smärtsamt men jag tror att alternativet för Socialdemokratin innebär en marginalisering av partiet. Vägen framåt för Socialdemokraterna bör innebära profilering. Denna bör i sin tur baseras på radikalisering. Tydliga alternativ, tydliga vägar, tydliga val. Detta kommer initialt att kosta röster. Mängder av röster. Men vilka är alternativen?

Publicering av namn och foto, rätt eller fel?

Lyssnade lite på radioprogrammet hallåP3 om huruvida publiceringen av den misstänkte Malmöskyttens namn och bild var rätt eller inte. Det finns ju några aspekter av ärendet. Först och främst skall man betänka att Expressen är ett vinstdrivande företag. Chefredaktörens uppgift är att maximera vinsten för tidningen. I ljuset av detta vore han en idiot om han inte publicerade uppgifterna. Dessutom kan det vara läge att tänka på att det drar ihop sig till bokslut. Det finns nog en och annan chefsbonus som står på spel på Expressen kan jag tänka mig. Ytterligare så har väl aldrig vare sig Expressen eller Aftonbladet varit spjutspetsar vad gäller objektiv journalistik. Vill åhöraren ha någon typ av objektivitet får denne nog vända sig till Public Service...

Ur ett moraliskt/etiskt perspektiv är naturligtvis publiceringen förkastlig. Expressen visar kapitalismen när den är som sämst. Tillfredställer ytliga begär på den enskildes bekostnad. Fast jag förväntar mig knappast att Expressens chefredaktör sover dåligt på grund av detta. Han får ju nog sin bonus nu...