Graviditetsprevention för män, kan det va nåt?

Har funderat ett tag över varför det är så känsligt att diskutera preventivmetoder för män, när det inte gäller kondom. Klart som tusan att vi inte är intresserade av att proppa i oss en massa hormoner (sorry tjejer men det är vi inte...). För vem vet vad det kan innebära i längden? Eftersom jag själv har 3 barn och inte har ork för fler oavsett omständigheter så bestämde jag mig för snart för 2 år sedan för det ganska uppenbara valet, sterilisering. Det märkliga är att så många killar (ja, män i min egen ålder alltså) får något skräckslaget i blicken när jag nämner det. Innan jag fortsätter orera om mitt köns märkliga inställning tänkte jag bidra med lite fakta. 1. Ingreppet tar 15 minuter och ja, det gör lite ont efteråt. (Men lyd läkarens råd om stillhet i en vecka, annars gör det MYCKET ont ett tag. Och då talar jag av egen erfarenhet). 2. Det har ingen som helst påvisad påverkan på varken förmågan eller lusten till sex annat än om man inbillar sig att det har det. 3. Det går att återställa om man skulle vilja. Dock rekommenderade min läkare att man isf gör det i Tyskland eller USA eftersom man där har större erfarenhet av återställande. Erfarenhet=bättre resultat. 4. Om man skulle ändra sig och vill ha fler barn kan man göra det genom att man tar spermier från bitesticklarna och inseminerar den lyckliga modern. 5. Man blir inte fet och lat som en kastrerad hankatt eftersom det INTE handlar om kastrering utan sterilisering. (och ja, det är en rätt markant skillnad så se till att det blir rätt;-) Och sen kommer vi till det som egentligen är hela cloun liksom. Killar, tänk på hur länge era respektive har knaprat hormoner. Mmmm, det är ju ett tag. Och om ni nu inte vill ha fler barn, varför inte fundera på sterilisering som ett alternativ? Vi måste ju trots allt någon gång ta eget ansvar för vår reproduktionsförmåga. Eller? Och framförallt, vilken fantastisk omtanke och förståelse ni visar för era respektive! Någon gång måste vi ju inse att det faktiskt är ett alldeles fantastiskt alternativ till p-piller och annat mojs. Hoppas att den gången är nu.

Trovärdigheten i jämställdhetsdebatten

Undrar hur det går att få någon som helst trovärdighet i jämställdhetsdebatten när det verkar som om det bara är kvinnor som driver densamma? Hela frågan rör sig i slutändan om det enkla faktum att om det finns incitament till förändring så kommer denna att ske. Om inte så måste dessa incitament skapas. Så för att göra en komplicerad fråga lätt, peka på pengarna vi tjänar på jämställdhet. Annars är det nog läge för kvotering. Har blivit mindre negativ till kvotering det senaste året. Kommentarer som att kvotering skulle göra kvaliteten sämre är ju bara skitsnack. Kan man inte hitta en duglig person av det underrepresenterade könet så har man helt enkelt inte letat tillräckligt (jovisst finns det undantag, det gör det ju alltid). Dessutom skulle debatten må bra av lite killar som ställde sig upp och förklarade sig tro på idén med jämställdhet. Trovärdigheten skulle öka dramatiskt. Jag är övertygad om att jämställdhet är ett område som kan generera hållbara konkurrensfördelar. Så incitamenten finns, det gäller bara att våga se dem.

Är Socialdemokraternas möjlighet till förnyelse över?

Sahlin avgår, sossepamparna består... Hur skall ett parti i så stort behov av förnyelse kunna locka ett namn som kan göra förnyelsen möjlig när förnyelse bekämpas ursinnigt? Pär Nuder, Thomas Östros, Wallström, namnen är många men förnyelse? Bodström är knappast känd som en politisk tungviktare, snarare en poster-boy för ett parti vars slut vi nu bevittnar. Socialdemokratin som bildades för att företräda de oföreträdda är nu ett parti som alla andra. Makt korrumperar och att ha makt har blivit ett självändamål. Inte heller LandsOrganisationen inser vartåt det barkar. Lundby-Wedin håller fast vid makten och inte vid idealet. Hon lyssnar inte på sina medlemmar utan håller fast vid ett band som inte längre finns, ett mandat hon inte längre har. Socialdemokratin är inte längre ett parti för de oföreträdda det är ett parti där företrädarna bryr sig mer om makten än om vart partiet är på väg. Sahlin var utan tvivel omtvistad i sina egna led. Varför? För att hon ville förändra. Vem är nu kvar? De som är mer intresserade av makten, den egna makten. Inte partiests utan den personliga. Inte de företräddas utan företrädarnas.

Socialdemokraterna är nu i början av slutet, sitt slut. De oföreträdda har ett nytt parti att vända sig till. Partipamparna ser inte skogen för träden. De tror att vägen framåt är vägen som man tidigare vandrat. Jag tror inte att så är fallet. Förnyelse är alltid smärtsamt. Det innebär uppgörelser med en historia som man vördat så länge. Det innebär svåra beslut, inte att titta tillbaka på de beslut man tidigare fattat. Om Socialdemokratin inte skall gå samma öde tillmötes som högern gjorde i början av 1900-talet så är det dags att hitta en ny väg framåt. Förnyelse är alltid smärtsamt men jag tror att alternativet för Socialdemokratin innebär en marginalisering av partiet. Vägen framåt för Socialdemokraterna bör innebära profilering. Denna bör i sin tur baseras på radikalisering. Tydliga alternativ, tydliga vägar, tydliga val. Detta kommer initialt att kosta röster. Mängder av röster. Men vilka är alternativen?

Publicering av namn och foto, rätt eller fel?

Lyssnade lite på radioprogrammet hallåP3 om huruvida publiceringen av den misstänkte Malmöskyttens namn och bild var rätt eller inte. Det finns ju några aspekter av ärendet. Först och främst skall man betänka att Expressen är ett vinstdrivande företag. Chefredaktörens uppgift är att maximera vinsten för tidningen. I ljuset av detta vore han en idiot om han inte publicerade uppgifterna. Dessutom kan det vara läge att tänka på att det drar ihop sig till bokslut. Det finns nog en och annan chefsbonus som står på spel på Expressen kan jag tänka mig. Ytterligare så har väl aldrig vare sig Expressen eller Aftonbladet varit spjutspetsar vad gäller objektiv journalistik. Vill åhöraren ha någon typ av objektivitet får denne nog vända sig till Public Service...

Ur ett moraliskt/etiskt perspektiv är naturligtvis publiceringen förkastlig. Expressen visar kapitalismen när den är som sämst. Tillfredställer ytliga begär på den enskildes bekostnad. Fast jag förväntar mig knappast att Expressens chefredaktör sover dåligt på grund av detta. Han får ju nog sin bonus nu...

Några reflexioner kring gårdagen

1. Om Vänsterpartiet hade varit i samma situation som SD var innan gårdagens val, dvs ett parti utanför riksdagen, hade det blivit samma ramaskri då? Det vore ju naturligt eftersom ingen nu levande demokratisk rörelse egentligen vill förknippas med kommunismen, ja utom Vänsterpartiet då förstås.
2. Saknar Lars Ohly förståelse för de grundläggande demokratiska spelreglerna ( retorisk fråga, se ovan)eller är han bara en sjukt dålig förlorare och blev så förbannad på Jimmie Åkesson bara för att Vänstern nu tillsammans med KD är riksdagens minsta parti?
3. Skönt att höra att Mona Sahlin nu kommer att ta politiken på riktigt stort allvar. Har varit säker på att hon dribblat med oss de senaste 4 åren.
4. Grät medlemmarna av Socialdemokraternas och Vänsterns valvakor pga sina egna usla valresultat eller på grund av att Lars Ohly hade slips?
5. Att höra Jimmie Åkesson med anhang argumentera är som att lyssna på en slipad lagmaskin som kommit på att "om alla bara drar samma vals så klarar vi oss..." "Vi är inte främlingsfientliga eller rasister". Abraham Lincoln sa en gång "Man kan lura några människor hela tiden och alla människor för en tid men man kan inte lura alla människor hela tiden" Exit SD i nästa val således.
6. Skönt att Ohly hittat en mening med sin politiska existens. Nu ska han leda bekämpandet av rasismen. Ska du då har Stalin som vägledande stjärna i ditt arbete, Kamrat, eller kanske Hugo Chavez? Goda kommunister båda två...
7. Socialdemokraterna skall starta en "kriskommission". Skönt. Då vet man att resultatet iaf inte blir bättre om 4 år. Kriskommissionen senast var ju uppenbarligen inte någon hit. Kanske det är dags att göra någonting åt det verkställande utskottet? Ganska många gamla betonghäckar där. (Du oxå Mona). Sen kanske ni kan ställa upp i VM för introvert navelskådande. Isåfall kommer jag nog att satsa en slant på Socialdemokratisk seger.
8. Hur paranoida kommer vi svenskar att bli efter valet? Redan nu känner jag tendenser som "han är nog SverigeDemokrat" när jag stöter på folk på stan. Illa...
9. Många många som har synpunkter på SverigeDemokraterna idag. Kanske dags att vi samlar oss då och börjar driva på våra folkvalda att ta debatten med dessa fähundar som har mage att påstå att de är för tolerans och demokrati samt att de inte är främlingsfientliga.
10. Borde man inte behöva avlägga någon sorts kunskapsprov kring det valda partiets politik för att få rösta på det?
11. Hur kan man egentligen rösta på SverigeDemokraterna efter att ha läst deras utskick? Eller är det kanske så att det finns en omvänd proportionalitet mellan Intelligens och en röst på SverigeDemokraterna? (Ingen anledning till bekymmer, de flesta SverigeDemokrater fattar ändå inte vad jag menar...)
12. Varför är Maria Wetterstrand och Peter Eriksson så arga? Kanonval, historiskt bra, tredje största parti i riksdagen (även om inte detta säger så mycket). Undrar om de kommer att få hybris i förhandlingarna med Regeringen?
13. Gillade de rödgrönas indignation över att Alliansen var inställda på att bilda regering. Buuuh, de har ju inte majoritet, hur kan de vara så säkra på att kunna regera då? Gnällspikar. Gör er läxa inför nästa val istället.

Och slutligen, va faaaaan! Hur kan vi nu med stolthet i rösten berätta vad Sverige står för som nation när vi har ett gäng infama lallare i vår riksdag som vill hävda att religion är intimt förknippat med nationalitet. Kanske dags att ta en liten kik i grundlagen (om ni hittar dit, tror inte att den ingick i era initieringsriter)?!

Ålahuen

Funderade idag över de som attackerar Sverigedemokraternas representanter med sten och andra tilltag. Vad är det dessa individer inte förstår? För det första så är det ett allvarligt hot mot demokratin att representanter för ett parti blir utsatta för våld på grund av sin åsikt. Är det inte hela grejen med yttrandefrihet, att kunna säga "jag sympatiserar inte med din åsikt men går i döden för din rätt att yttrycka den"? Vad tror dessa lätt förvirrade barn (mentalt om inte annat) ska hända? Skall vi börja använda oss av stupstocken för bokstavstrogna kommunister (oops, Ohly, passa dig), kanske defenestrera de som vill släpa in bibeln i politiken (Hägglund, fallskärm!) eller möjligen kölhala gamla fifflare (Sahlin, ta ett djupt andetag). Och när vi ändå håller på så kanske vi skall passa på att bötfälla flintskalliga, brandskatta överviktiga och bara sådär i största allmänhet gå loss på saker vi inte tycker om (banker, SverigeDemokrater, muslimer, moskéer, synagoger, kyrkogårdar och Ölandsbron)?
För det andra gör tilltagen SverigeDemokraterna till martyrer och är det något de inte är eller förtjänar att vara så är det just det. Tilltagen gynnar SverigeDemokraterna i valet och det är ju ganska intressant att tilltagen är så 100% kontraproduktiva. Vad är det då för ålahuen som inte kan räkna ut detta? Tja, den som det visste...

För övrigt anser jag att visionen för Sverige om 20-30 år har fått alldeles för lite utrymme i valrörelsen. Det som diskuteras och debatteras är lösningar på kortsiktiga problem ie röstmaximering och inte det som verkligen kommer att vara avgörande för Sveriges framtid. Vad skall Sverige representera om 20 år? Vilken skall vara vår hållbara konkurrensfördel? Var är visionerna? Och var är debatten om desamma?

Hade vissa förhoppningar ikväll...

På att Reinfeldt skulle mosa Sahlin i debatten. Blev det så? Nja, Reinfeldt är saklig och försvarar den av Alliansen förda politiken medan Sahlin siktar på känslorna och fäktas likt Don Quijote mot möllor. Sahlins oförmåga att vara konkret, både med vad Alliansen misslyckats med och vad de rödgröna vill åstadkomma är beklämmande. Att se henne som ett alternativ som statsminister närmar sig det löjeväckande. Att en vecka innan valdagen fortfarande vara så dåligt påläst att man inte använder sig av siffror i debatten är skrämmande. Sahlins huvudargument är att skattesänkningar är farligt (buuuh, akta er för högerspöket) och då undrar jag om det inte finns några nationalekonomiskt utbildade rådgivare till Sahlin. Vem idag ifrågasätter att ökad konsumtion leder till fler arbeten? Eller att det behövs incitament att söka jobb snarare än incitament att söka utanförskap (ska det ens kallas så, är det inte någon form av socialdemokratisk symbios vi pratar om... Finns det bidrag så används dessa, finns det människor som söker sig till bidrag så behövs bidrag.) Reinfeldt är det enda tydliga alternativet som statsminister och oxå den enda av de två som säger att det är viktigare med en majoritetsregering (underförstått oavsett vilken) än att SD får en vågmästarroll. Dessutom kan han precisera alternativet. Då, återigen, sitter Sahlin på läktaren, för som alltid är det viktigare för Socialdemokraterna att regera än att landet kan regeras.